Alltså, nu har jag haft så mkt matte i huvudet att jag DRÖMMER om skiten! AH!!!!!!!!!

Jag har tänkt på en sak.. Jag har alltid haft lätt för att lära mig och alltid velat prestera bra. Det hra väl setts som en bra sak, men jag vet inte riktigt, det känns bara som att det är en press hela tiden just för att "jag kan". På ett sätt skulle det vara väldigt skönt att vara jättedålig på matte för då behöver man inte anstränga sig?
Som det är nu så får jag inget betyg i matte e, för jag läser utökat program och kursen räknas inte med. Men ÄNDÅ vill jag få mvg i kursen och jag känner mig dålig om jag inte lär mig allt som behövs för mvg. Varför? För att jag kan.
Jag antar att jag måste lära mig att inte behöva få "bäst" hela tiden och pusha mig själv till gränserna, för vad tjänar det till i slutändan? Man blir ju bara stressad och utarbetad och får ändå inget gjort :P